OM

Benedikte Esperi Produktion
Benedikte Esperi Produktion

KOREOARTscape är koreografiska kortfilmer skapade för och i offentliga rum av och med Benedikte Esperi. Titeln är en sammanslagning av de svenska och engelska begreppen Koreografi – Art – Cityscape.

Under tillkomsten av verket 2017 valde Esperi att återvända till platser där några av hennes tidigare verk framförts live i Göteborg. Hon beskriver det som ett återbesök i sitt eget konstnärskap och det blev ett sätt att synliggöra det egna arkivet av så kallad tillfällig och flyktig konstform där kroppen är mediet. Sedan 2018 produceras fristående videoverk inom konceptet och visas både i offentliga miljöer och på festivaler.

KOREOARTscape är ett subjektivt utforskande av samhällskontext, nutida koreografi, offentlig konst och platsers historia. Upprinnelsen till verket är Esperis drivkraft att ifrågasätta vilka kroppar och konstformer som tar plats i det offentliga rummet. Hon vill särskilt ifrågasätta och demontera strukturerna för hur den kvinnliga kroppen representeras, presenteras och styrs av kulturella och ekonomiska mekanismer.

Esperi önskar skapa ett samtal, i och om offentliga rummet, där mötet mellan konstverket och betraktaren får utgöra tillfälliga ”rums-tider” som diskuterar var och hur individer ska kunna ges och ta plats med sina kroppar i offentliga rum.

Om Benedikte Esperi – Konstnärlig ledare, performance & videokonstnär, koreograf och gästlärare vid konstnärliga institutioner. Motsättningar, motståndsrörelser, maktstrukturer och konstnärlig frihet/autonomi är ideologiska utgångspunkter och drivkraft för hennes iscensättningar. Hon vill utmana och utforska gränserna för koreografi och kroppars maktpositioner i offentliga rum. 2021 bjöds lokalt (Göteborg, Västra Götalandsregionen & Hallands Län) verksamma konstnärer inom dansfilmfältet in att medverka vid en  Dansfilmfestival utomhus på Ringön.

”The predominance of performative, ritual and choreographic modes of social cohesion in a given society does not necessarily lead to the emergence of a critical vocabulary for articulating or critiquing that society’s choreography. Indeed, it seems that some distance-the distance of cross-cultural transmission and translation, perhaps-is necessary if such a critical discourse is to arise.” –  Andrew Hewitt , Social Choreography

Läs Astrid von Rosens inlägg om verket 2017 ur ett forskningsperspektiv